“Om automobilvagnars anskaffande för Öland Om automobilvagnars anskaffande för Öland är framlagdt ett förslag. Nog behöfver Öland förbättrade kommunikationer, det kan inte förnekas, men vi undra om automobilvagnar särskildt lämpa sig derför. För det första är ju häradsvägarna på vissa ställen knappast så breda att man med vanliga vagnar kan köra förbi hvarandra, och hur ska det då gå, om man med häst och vagn möter en dylik automobil-omnibus. En af dem måste ovilkorligen köra ned på sidan om vägen, och det vore ej vidare trefligt om man betänker, att det ofta är alnsdjupa diken bredvid vägen. För det andra finge ju vagnarna så obegagnade hela vintrarna, ty med en sådan kan

man nog ej köra på vägarne, när snödrifvorna ligga jems med hustaken eller då det är riktigt “Ölandsfåk” så att man ej kan se handen framför sig. Ej heller kan jag få klart för mig att de skulle kunna köra de s.k. “bi-vägarne” öfver stenmurar och moras, som understundom får anlägga i stränga, snörika vintrar. Det är inte sagdt alla vintrar äro så blida och snöfattiga, som de nu varit några år. Och nu till sist ett skäl. Hur skulle man kunna förebygga de olyckor, som säkerligen skulle uppstå genom de i sken skrämda hästarna? Hvilken gammal “Ölandsgula” som helst skulle bli skrämd, när ett dylikt vidunder komme framfarande på vägarne, låt vara att den går tyst. Nej, jernväg eller ingenting bör vara öländingarnes lösen.   / Mauritz” Kalmar 1899-03-10