Sommarölänningen Vera

_______________________

Expressionisten Vera Nilsson föddes i Jönköping den 1 juni 1888 (dvs jämnårig med Picasso). Hennes far var kronofogde. Efter utbildning till teckningslärare och därefter Valand konstskola i Göteborg gick hennes konstnärliga resa vidare till bland annat Paris, Bretagne, Italien, Värmland och Estland.

Redan åren 1913-14 började hon vistas på Öland under somrarna. Några år tillbringade hon i Paris på vintern och Öland på sommaren, ibland delade hon året mellan Köpenhamn och Öland.

En enda vinter tillbringade hon på Öland, nämligen 1925-26, då hon bodde i Borgholm.

Under början av trettiotalet vistades hon mycket i Södra Sandby på södra Öland, 1934 vistades hon i Räpplinge på mellersta ön.

Åren i Gillberga by blev en pånyttfödelse

Somrarna 1946 och 1947 tillbringade Vera Nilsson i Gillberga by i Persnäs socken. Jag vill kalla henne sommarölänning därför att hon hela tiden återkom till ön, och därför att hon ofta valde att gästa befolkningen, dessutom att skildra den. Den första sommaren bodde hon hos Ester Elofsson. Trots att hon under denna period målar titlar som “Esters Gård”, “Högsommar” och “Öländsk bondgård” är de absolut inga dokumentärskildringar utan högst visionära och målade i ett vibrerande manér. Man ska tänka på att det rådde efterkrigstid, och i denna tid fullständigt exploderar hennes målningar. Vera

är också långt ifrån den verklighetsnära saklighet som fanns till exempel i hennes Västkustmålningar för drygt ett år sedan, och den hotande överarbetning i måleriet som fanns tidigare är plötsligt långt borta - det visionära är fött på nytt. Hon säger själv vid denna tid att hon inte längre vill gräva ned sig i dukarna utan breda ut sig i dem. Och det gör hon, hon målar rikt och fritt.

Sommaren 1947 bodde Vera Nilsson i ett eget litet hus i Gillberga by. Men hon höll till mycket hos Elna och Gustaf. I deras sommarkök skissades mycket, enkla vardagssysslor blev idéskisser till framtida utsmyckningar. Det var i första hand verkligheten och stämningar hon fångade den här sommaren.

Vera Nilsson blev aldrig så gammal som 120 år (skulle hon varit idag), men hon blev gott och väl 90, nästan 91. Vi tackar för tipset från en trogen portalläsare. Att läsa om Vera Nilsson har inspirerat mig och jag hoppas vi inspirerar fler att läsa mer om Vera Nilssons liv.

/ RED

FAKTAKÄLLA:

VERA NILSSON av GÖRAN M SILFVERSTOLPE, SAK 1986

BÅDA BILDERNA ÄR HÄMTADE UR DENNA BOK;

BILDEN OVAN: VERA NILSSON, FOTO: ANNA RIWKIN

“Denna fascinerande ö som är så djävulsk att måla”

/ Vera Nilsson

ÖLÄNDSK BONDGÅRD, GILLBERGA 1946,

FINNS IDAG PÅ MODERNA MUSEET I STOCKHOLM


AKTUELLT BUTIKERNA KULTUR & NÖJE MAT & DRYCK BOENDE SERVICEFÖRETAG HANTVERKARE GÄSTHAMNEN STRANDRAPPORT APOTEK SYSTEMBOLAG POST VÅRD/LÄKARE TANDLÄKARE VETERINÄR TAXI BUSS BIBLIOTEK KURSER MOTION FÖRENINGSLIV ANNONSERING OM PORTALEN	TIDIGA TURISTER SOMMARBOR LÄNGS GAMLA LANDSVÄGEN SOMMARMINNEN INTRO				UPPLEV PERSNÄS! DASS MED STIL JORDBRUK STENKUSTEN VÄXTVÄRLDEN FÅGELRIKET SPÅ VÄDER DIALEKTEN ORDLISTA SKRÖNOR SOMMARLIVET FÖRR JÄRNVÄGSNOSTALGI BÅTTRAFIKEN PERSNÄS HEMBYGDSFÖRENING LOKALA RECEPT LOKALA BOKTIPS HÄLSNINGAR VÄNLÄNKAR KONTAKT STARTSIDAN

		Sommarölänningen Vera _______________________


			Expressionisten Vera Nilsson föddes i Jönköping den 1 juni 1888 (dvs jämnårig med Picasso). Hennes far var kronofogde. Efter utbildning till teckningslärare och därefter Valand konstskola i Göteborg gick hennes konstnärliga resa vidare till bland annat Paris, Bretagne, Italien, Värmland och Estland. Redan åren 1913-14 började hon vistas på Öland under somrarna. Några år tillbringade hon i Paris på vintern och Öland på sommaren, ibland delade hon året mellan Köpenhamn och Öland. En enda vinter tillbringade hon på Öland, nämligen 1925-26, då hon bodde i Borgholm. Under början av trettiotalet vistades hon mycket i Södra Sandby på södra Öland, 1934 vistades hon i Räpplinge på mellersta ön. Åren i Gillberga by blev en pånyttfödelse Somrarna 1946 och 1947 tillbringade Vera Nilsson i Gillberga by i Persnäs socken. Jag vill kalla henne sommarölänning därför att hon hela tiden återkom till ön, och därför att hon ofta valde att gästa befolkningen, dessutom att skildra den. Den första sommaren bodde hon hos Ester Elofsson. Trots att hon under denna period målar titlar som “Esters Gård”, “Högsommar” och “Öländsk bondgård” är de absolut inga dokumentärskildringar utan högst visionära och målade i ett vibrerande manér. Man ska tänka på att det rådde efterkrigstid, och i denna tid fullständigt exploderar hennes målningar. Vera

				är också långt ifrån den verklighetsnära saklighet som fanns till exempel i hennes Västkustmålningar för drygt ett år sedan, och den hotande överarbetning i måleriet som fanns tidigare är plötsligt långt borta - det visionära är fött på nytt. Hon säger själv vid denna tid att hon inte längre vill gräva ned sig i dukarna utan breda ut sig i dem. Och det gör hon, hon målar rikt och fritt. Sommaren 1947 bodde Vera Nilsson i ett eget litet hus i Gillberga by. Men hon höll till mycket hos Elna och Gustaf. I deras sommarkök skissades mycket, enkla vardagssysslor blev idéskisser till framtida utsmyckningar. Det var i första hand verkligheten och stämningar hon fångade den här sommaren. Vera Nilsson blev aldrig så gammal som 120 år (skulle hon varit idag), men hon blev gott och väl 90, nästan 91. Vi tackar för tipset från en trogen portalläsare. Att läsa om Vera Nilsson har inspirerat mig och jag hoppas vi inspirerar fler att läsa mer om Vera Nilssons liv. / RED FAKTAKÄLLA: VERA NILSSON av GÖRAN M SILFVERSTOLPE, SAK 1986 BÅDA BILDERNA ÄR HÄMTADE UR DENNA BOK; BILDEN OVAN: VERA NILSSON, FOTO: ANNA RIWKIN




		“Denna fascinerande ö som är så djävulsk att måla” / Vera Nilsson