Från början slipade man sten i
skurvandringar. Brytning av sten och försäljning var
männens syssla medan kvinnor och barn skötte mycket av jobbet
i skurvandringarna. Här höggs stenen till plattor i
önskad storlek och man slipade dem, skurade dem.
De värsta ojämnheterna höggs
först bort från ytan innan man placerade ut stenarna i en
cirkel. Omkring sextio stenar fick plats varje gång. I mitten
stod pålen varifrån en bom gick ut. Under bommen satt en
löpsten som slipade plattorna. Sand och vatten östes på
kontinuerligt medan oxarna började vandra runt cirkeln.
Hade man en bra vecka kunde man hinna slipa
två omgångar sten, cirka 120 plattor, på en vecka.
Somliga hade två eller kanske tre bommar och kunde då slipa
ännu fler plattor. En “spillprodukt” från
skurvandringen blev den skurlera som bildades runt skurringen. Den
användes till murningsarbeten och till vägunderhåll.
Skurvandringar fanns lite varstans i socknen,
dessutom i Föra och Källa socknar och det tycks vara enda
förekomsten på hela Öland. I närheten av
skurvandringen måste finnas tillgång till vatten att
ösa med, ofta blev det sjövatten. Man använde oxar eller
hästar som dragdjur, men oxarna drog jämnare. Det var ett
tufft jobb för både djur och människor. Man lär
då och då sett kvinnor sitta och sticka medan de åkte
på bommen, kanske för en välbehövlig vilopaus.
Väderskurverket blev en lyx och modernitet
Det fanns en båtbyggare och skeppare
från Källa socken som hette O P Nilsson och som lär ha
legat mycket på däck och grunnat på konstruktioner.
Han brukar ibland nämnas som upphovsman till skurverket som kom
att ersätta skurvandringarna. Andra säger att uppkormsten
är okänd. Hursomhelst, drevs den nya skurkvarnen av vinden
och hade mycket större kapacitet än skurvandringarna. Till
kvarnen hörde ofta en brunn, och de låg nästan alltid i
närheten av bergsbrotten, antingen på alvaret eller vid
sjön. De som byggde skurkvarnar var ofta småbönder som
hade stenen som bisyssla. År 1900 fanns ett femtiotal skurkvarnar
fortfarande i bruk, men någon gång på trettiotalet
försvann de.
Källa: “Stenindustrin i Sandvik -
Persnäs, en historisk översikt”
©1989 Ragnhild Oxhagen och Kiki Lundh,
dessutom
historiska skrifter lånade från
Naturstenskompaniet)
Du kan se Ölands enda bevarade
väderskurverk i Jordhamn i Persnäs socken. Alldeles intill den ligger
också en av ett antal bevarade skurvandringar på ön.
Man kan hitta rester av fler skurvandringar i
socknen, oftast växer enar i cirkel där en gammal
skurvandring legat. Enarna tycks trivas bra i skurleran, som
behåller fukten bra.
Litteraturtips om du vill läsa mer:
“De öländska skurverken”,
Sölve Göransson, Öländsk Bygd 1952:9
även
Edgar Nilson, Öländsk Bygd 2005:21
