LILLA HORNS LÖVÄNGAR
Ängar har varit bondens viktigaste mark i
tvåtusen års tid, den var naturens skafferi om vintern.
Träden här skulle stå glest så att sol och
halvskugga kunde gynna växligheten. Därför röjde
man och höll öppet, men vissa år säkert
också för överlevnad. De träd som fick stå
kvar hamlade man, man tuktade dem, till ungefär en manshöjd.
Grenar och löv sparades till djurfoder under vintern.
På våren fagade man, räfsade och
plockade upp grenar, så att gräset skulle få fart att
växa. Det blev också lättare att slå ängen
om man fagat bra.
I början av juni samlades man till
slåtter. Man slog ängen med lie. Höet torkade på
ängen innan det togs in som foder.
Först därefter betades ängen.
Ängen blev med tiden näringsfattig i och
med att alla döda växtdelar togs bort, men den fick å
andra sidan speciellt tåliga växter som anpassade sig till
ett ljust och öppet landskap och årlig slåtter.
Läs om
LÖVÄNGENS RIKEDOM
En välskött löväng kan rymma
upp till fyrtio olika växter på en kvadratmeter.
I Lilla Horn ses växter som gullviva,
späd ögontröst, Jungfru Marie nycklar,
slåtterblomma, svinrot och darrgräs.
Du hittar också halsbandsflugsnapparen som
häckar vid midsommartid.
Vägbeskrivning: Du svänger av från
väg 136, i höjd med Persnäs Kyrka, västerut skyltat
mot Lilla Horn. Vägen leder till gamla landsvägen, följ
den norrut någon kilometer.
